Tropisk värme!

Denna sommar går nog till historien som den varmaste! Ja, det det behövs inte mycket kläder på de små nu när de ska sova. Här sovs det middag nere i vårt sovrum, den svalaste platsen inne i huset i detta nu.

Ute är det sisådär 35+ !!

Kudde

Ester har hittat den"rutiga" kudden som ligger i vår soffa. Hon finner den högst intressant och skulle nog mer än gärna ta ett snack med den. Haha, sötnöt!

Leksaker

Här på vårt vardagsrumsgolv: Leksaker som leksaker. Till och med färgmatchat ;)

Husflytt!

Hoppsan! Vi har flyttat till hus!

Vi har letat hus ett tag men inte riktigt hittat något som passat oss och som samtidigt bjudit på den där hemtrevliga känslan som slår en när man kommer innanför dörren. När vi ick reda på att vi var  gravida bestämde vi oss för att lägga husletandet på is. Vi menar, ett rum till barnet behövs ju egentligen inte under dess första levnadsår. Men tjoff-poff så dök det upp ett hus på Hemnet som lät lite för intressant för att bara ignorera det. Vi åkte på husvisningen och efter det bestämde vi oss för  att buda på det *ler*.

Tack till våra fina familjer och till våra vänner som hjälpte oss med flytten! Det betydde emormt mycket skall ni veta! Med en nyfödd i familjen och med en mamma som inte kunde lyfta pga kejsarsnittet så gjorde ni denna flytt sååå ofantligt mycket smidigare och snabbare än var vi hade kunna tänka oss. Trots att det var en hel del att flytta. Efter att ha levt ihop i 10 så har man faktiskt samlat på sig en hel del, *ler*.

På bilderna ovanför gör Ester premiärbadet i huset, i en badbalja som fd. husägarna lämnade till oss. Bada är helmysigt tycker Ester, även fast det blir kallt efteråt så att pappa får trösta med det goda lillfingret.

Efteråt badet somnade vi så sött vid amningen, iklädd en tröja som Johan hade när han var liten. Hur fin som helst!

Glad midsommar!

Esters första långtur med bilen var till vår sommarstuga strax utanför Järvsö, en sisådär 14 mil från Sundsvall. Hon skötte sig exemplariskt, både på dit-och hemvägen. Midsommarblåsan var på, liksom den rosa koftan som hennes mormor stickat. Midsommaren bjöd på mysigt familjeumgänge, blomplockning, god mat och femkamp framåt kvällskvisten. Vi åkte hem vid 23.00-snåret igen.

Gladfisen

 Idag bjuder vi på en tröttfis och en gladfis!

Efter-frukost-sovningen

Här, mittemellan mammas och pappas arbetsplats så mår vi fint. Utmärkt ställe att sova efter-frukost-lur på. Antingen antar man grodstilen eller den lite mer utslagna stilen. Sötfia!

Mormor, morfar, moster, morbror och lilla kusinen

Idag åkte vi och hälsade på min mamma och pappa, syster, bror och systerdotter. Vi träffades i  stugan. Det var en helmysig dag! Det var dessutom Esters första långtur med Pärlan, och det klarade hon av galant, både dit och hem.

Farmor och Farfar

I helgen är älsklingens föräldrar, mina svärföräldrar och numera Esters farmor och farfar här! De har kommit för att få träffa sitt barnbarn för första gången. Behöver jag säga att varken jag är älskling behövde dra barnvagnen? *ler*

Sovstilar

Dessa sovstilar är ju bara för goa. Händer uppåt sträck ska det vara, då sover jag som bäst!

Vår lillgroda

Här är vår lillgroda. Ben uppdragna och händerna stängda och man ligger kvar i den ställning man blir lagd i :)

Nu när jag laddar upp detta kort är vår dotter 4,5 månad gammal. Händerna och fötterna är överallt, strumporna (PolarnPyret som vi fick i babyboxen på BB) börjar bli för små och bodyn är sedan ett bra tag tillbaka lagd i högen för de kläder som nu är för små...

2014-05-20,  9 dagar gammal.

Utflykt

Idag har vi varit till modellflygfältet, det var första gången för Ester. Hon sov sig igenom hela vistelsen. Ska vi tolka det som ett bra eller dåligt betyg? ;)

En dag i Esters liv

En dag i Esters liv, fyra dagar gammal:

Idag har vi badat.
Det var spännande och skönt!

Men man blev lite tröttis efteråt...

Att ligga och vila sig på pappas bröst är det bästa som finns!

Välkommen hem!

Den 13:e maj fick vi åka hem från BB och vårdavdelningen. Och oj så många fina uppvaktningar vi fått, för många att räkna upp här. Men se så fint vi har det i köket!

Förlossningsberättelse

(Forts på föregående inlägg...)

Lördag 10/5
Som sagt... Doseringen fortsattes inte utan det bestämdes att man skulle ta hål på fosterhinnan samt göra hinnsvepning igen innan dess. Värkarna kom igång efter det och de blev ganska snabbt tätare. När det var 3-4 minuter mellan värkarna så satt jag i badkaret och lustgasen vreds på lite lätt, då var klockan tre på eftermiddagen. Det heta vattnet var så gudomligt skönt och värkarna lättade för en stund...kan även ha varit lustgasens förtjänst *ler*. Älskingen hjälpte mig med andningen och stöttade mig hur bra som helst. Efter någon timme ville man se om jag öppnat mig något mer än de tre centrimetrarna som fanns där sedan innan, tyvärr så hade jag inte det. Jag låg/satt jag sedan i sängen resten av tiden.Värkarna blev starkare och starkare (läs förjävliga) och jag fick den smärtlindring som gick att få. t.om akupunktur ca 10 nålar på olika ställen.

Timmarna gick, utan resultat och jag började bli rätt medtagen. Jag öppnade mig bara en centimeter på alla dessa timmar, från lunchtid fram till midnatt. Vanligt är att epidral tas vid igångsättning och det bestämdes att jag skulle få det framåt kvällen.  Men efter att två olika läkare försökt att få in en nål i ryggraden på  mig (var och en för sig) i två omgångar var och med ca 5-10 stick per gång, så gav de upp. De ruskade på huvudet och sa att det går tyvärr inte och att "jag skulle vilja se en röntgenbid av den där ryggraden".  Hehe, jag såg ut som en nåldyna dagen efter och jag ömsade skinn i en vecka efteråt :P Nåja, att sitta där med sjujäkla värkar samtidigt som jag blev stucken i massor var en pers. Inte själva nålarna då, utan att försöka sitta still med dessa värkar! De förstod inte hur jag klarade det, men jag är inte den som ger mig i första taget. Men återigen, mannen min var underbar. Jag hade inte klarat detta utan honom.

Så ryggmärgsbedövning gick inte att få till och jag öppnade mig alls i önskvärd takt. Jag själv hade kommit till det stadie att jag ville krysta för att det tryckte på så hemskt, men med bara fyra centimeter öppet så var jag egentligen långt ifrån att börja krysta, i själva i förlossningsskedet.

Nu var det upp till oss hur vi ville göra. Dvs. köra på en stund till eller överväga kejsarsnitt. Barnet mådde bra än så länge. Jag är inte den som ger mig i första taget (även fast jag i detta fall innerst inne visste att det inte skulle gå vägen  pga. smärtan) så provade jag även det värkstimulerande droppet som en "sista utväg". Jag ville ju testa allt, och ha det i tanken sedan att jag verkligen gjorde allt i min väg,  innan ett beslut om kejsarnitt skulle tas.

Efter droppet sattes in fortsatte värkarna, de gjorde lika ont, men toppen på varje värk blev längre och värkarna kom en aningen tätare. Tid för återhämtning fanns inte riktigt länge. Spydde gjorde jag (jag förstår nu varför sjukhus kokar spagetti i 3cm små bitar, *ler*). På ett par timmar öppnade jag mig 0,5 cm trots värkstimulerande och det är önskvärt är man öppnar sig 1 cm/timme. För mig hade det inneburit ytterligare 6 timmars krystarbete som bäst. en eftersom jag öppnade mig så längtsamt så skulle det ta längre tid är så. Så, ja det gick liksom inte att genomföra. Vi tog beslut om kejsarnitt.

Detta var inte alls vad vi tänkt oss men just då fanns ingen annan utväg. Just då fanns inget annat, jag ville bara få ett slut på det hela. Jag tänkte att jag/vi kommer ändå få vara med när vårt barn föds och höra när det tar sitt första andetag/skrik.

Trots att jag fick medicin för att avstanna värkarna, så fortsatte de att vara lika jobbiga minns jag. Jag var rätt lullig av smärtan när jag fördes ner på operation. Haha, ni vet som på film, när sjukhuslamporna i taket bara swichar förbi en :P. Precis när vi skulle åka ner till operation fick vi reda på att jag skulle sövas pga. att man inte kunna lägga ryggmärgsbedövning på mig tidigare. Det hade vi inte förstått och jag fick panik men hade för ont för att göra något åt det. Det enda jag ville då och som betydde något var att vara vaken när barnet skulle komma ut, att få se och höra det. Men det fanns ingen att göra åt det. De första veckorna efter förlossningen var jag så ledsen över detta, nu tänker jag inte på det lika ofta. När jag gör det  kan jag fortfarande tänka "varför fick vi veta att jag skulle sövas så pass sent?". Beslutet att genomföra ett  kejsarsnitt hade inte varit annorlunda, men min mentala förberedelse (och mina känslor efteråt)  hade varit det om jag hade fått reda på hur det skulle fungera innan/efter operationen.

Nu kändes det som jag gick miste om något stort som jag förberett mig på i nio månader; att ta emot vårt alldeles nyfödda barn, naket på bröstet med alla sinnen närvarande. Att få se, att få höra att få känna. Framför allt att få se älsklings ansiktutryck när han får se sin son/dotter för första gången. Det sistnämnda kändes lika svårt som att inte att få vara med själv. Nu i efterhand har jag kvar dessa känslor men mycket mer hanterbara och jag lever mig in helt och hållet i min dotters liv och det finns så många glädjeämnen! Och tänk sedan vilken start Ester och hennes pappa fick det första timmarna i hennes liv, det om något är betyder enormt mycket!!!

Just härifrån och timmarna efter opertionen sviktar minnet. Tack för forlossningsjournaler säger jag! Mannen har även berättat saker för mig i efterhand några gånger. Det sista jag minns innan operationen är att jag hade en sådan hemsk och lång värk så att de inte kunde flytta mig över till operatrionsbordet. Därefter minns jag att jag fick syrgas över näsa och mun- obehagligt var det så jag lirkade mig ur det lite genom att vrida på huvudet, skönt! Fick ligga så sedan. Har svagt minne av att älsklingen satt bredvid mig då. Minns sedan att läkaren säger att jag ska ta lugna fina andetag och något om någon medicin.

Zzzzzzz.....

Resten har jag fått berättat för mig. Tydligen skulle jag räkna till 4 eller likanande innan operation, det minns jag inte alls :P Det första jag minns från när jag vaknar är att någon sitter på en stol långt bort vid ett glasfönster. Någon säger något i stil med "godmorgon". En mansröst säger "att känner du något, har du ont någonstans". Jag svarat "magen" med en obefintlig röst som inte blev normal förrän 2-3 dagar. Hela tiden är jag dock väl medvetan att jag opererats. Fick spruta då minns jag, vid magen. Läkaren  säger "det var jag som försökte få in en ryggmägsbedövning på dig". Jag svarade då: "Så det var du det!!" med glimten i ögat så de skrattade där inne, men jag sa det även med lite allvar innerst inne.

Nästa sak jag minns är så vackert så det finns inte!!! Älskling kommer in med ett litet paket, tittar på mig och säger "Det blev en Ester" och visar stolt upp en liten tös iklädd grön traktorpyjamas och randig mössa med små öron på :). Har sedan fått berättat för mig att jag sa:

"Jag är sååå lycklig!"

Ester Marianne Ekling

11/5 kl. 02:42

3050 gram och 50 cm lång

Nyvaken och yrvaken. Jag bjuder på den här bilden.
Här ser ni även ett finfint blåmärke i pannan efter akupunkturen :)

Älskade lilla du! 

Ja, hon hade inte bråttom till världen, 16 dagar över tiden och hon ville inte heller komma ut när det väl var dags. Men hon tog världen med storm när hon äntligen kom ut och det är kärlek mellan oss sedan dess.

Vi blev kvar på BB tills på tisdag lunch, hon föddes natten till söndag. Helt otroligt hur kroppen fungerar en sådan här gång:

Jag sov nog 5 timmar på tre dygn. Hade självklart ont av operationen efteråt och kom inte upp ur sängen själv och kunde bara sova på rygg i halvsittande läge. Efter att jag ammat Ester sov jag med henne i famnen tills jag fick kramp i armarna, men det bekom mig trots allt inte. Bör tilläggas att jag hade en högerarm som inte fungerade sedan innan förlossningen (gravidgämpa pga klämda nerver pga. för mycket vätska i kroppen). Ammade med mellanlägg eftersom Ester inte fick ett riktigt tag och dessa skulle blötas och sköljas mitt i alltihopa.  Att man orkade som sagt :)

Att komma hem där på tisdagen, slå sig ner i soffan och ha amningskudden till hjälp vid amningen var såååå skönt! Att landa hemma som Mamma och Pappa.

Min älskade lilla familj.

Igångsättning

Igångsättning, fredagmorgon den 9/5

Det är nu vi ska få träffa vårt barn för första gången!

Någon gång de närmsta timmarna, dagarna?!

Som ni kanske vet så skulle pyret titta ut den 25:e, enligt beräkningarna. Men lilla Pyret har inte alls bråttom så nu blir jag igångsatt pga. överburenhet. BB-väskan är med, matsäck likaså. Och "gubben" naturligtvis!  Men hade vi vetat att vi skulle bli kvar ett gäng dagar hade vi dock tagit med mer matsäck. Pressbyrån är sjukt dyrt i längden *ler*.

Dagen började med att en CTG-kurva gjordes för att se hur barnet mådde inne i magen och för att se om det fanns sammandragningar i livmodern. Barnet mådde bra, men inga sammandragningar visades. Vi blev inskrivna på förlossningen för igångsättning på fredagförmiddag. Innan dess gjordes även en hinnsvepning för att hjälpa till att sätta igång det hela. Sjuhelsike vad ont det gjorde, så nu vet ni det.

Efter lunch  påbörjades medicinering (för att sätta igång det hela) om åtta doser. Dosen avbröts dock efter halva tiden  på fredagkväll då det visade sig att barnet fick förhöjd puls. Vi kunde ha fortsatt doserna under natten, med ctg-övervakning, men vi avråddes från det, mest pga att jag skulle bli för trött då och med tanke på att jag/vi hade hela förlossningen framför oss så var det nog bäst.  Jag fick värktabletter och sovdos istället. Sov fyra timmar på dessa. Älsklingen sov i samma rum som mig under natten, skönt.

Dagen efter, ett par timmar efter frukost så fortsatte inte pillerdosen, som jag trodde, utan det blev igångsättning genom hinnsvepning och genom att sticka hål på hinnan så att fostervattnet kom ut. Efter det började det hända saker...

Fortsättning följer :)

Förväntansfulla...

Nu väntar vi på dig...

Restaurangbesök

Nope, inget litet Pyre har behagat att titta ut ännu...

Idag tog vi oss en liten tur ut till Galtström. Vi lyxade till det med att äta lunch på restaurangen där. Detta måste väl dock vara den sista gången vi äter lunch ute, ensamma bara jag och älsklingen innan vårt barn kommer?! Idag är vi nämligen fem dagar över tiden.

... och jag är stor som ett hus! :D

Hemmaturister idag

 

Här är vi, i väntans tider :)

 

Vi tog och hemmaturistade lite idag, väldigt skönt i det härliga vårvädret!

Är det dags snart?

Idag är det vecka 40+0 (!) i vår graviditet och igår var det beräknat födelsedatum, nämligen den 25/4.
Samma dag som min systerdotter fyller år. Nope, hon fick ingen kusin i present på sin födelsedag tyvärr men vem vet i morgon fyller min pappa år, kanske är det han som får ett barnbarn i present?!

Nu märker man att nära och kära hoppar till lite extra när man hör av sig, eller kanske inte hör av sig *ler*. Ja, inget är som väntans tider.

Pirrigt, spännande, lite "nervigt" (på ett bra sätt) här hemma. Tänk att nu är det kanske sista gången vi sitter här i soffan en fredagskväll helt själva. Nästa gång vi åker bil så är vi kanske tre stycken etc. Ja så håller vi på hela tiden :)

Ja, när tänker du komma kära du?

Snart påsk och jag känner mig rätt sne :P

Nu närmar vi oss påsk, och vi planerar den som "vanligt", dvs. att antingen fira den med mina eller älsklingens föräldrar. Vi brukar köra varannat år nänligen. Förra året var vi hos mina föräldrar och så blir det även i år, av en alldeles speciell anledning. Säkrast att vara på hemmaplan. :)

Intressant att se om Pyret håller sig inne under påskhelgen eller inte. Än så länge känns det väldigt lugnt för mig kan jag tycka. Inte speciellt mycket sammandragningar och det tynger inte neråt allt för mycket. Kan även vara för att jag har varit ledig den här veckan och försökt tagit det lugnt. Det känns som att det är ett litet tag kvar, men man ska aldrig säga för mycket. Otympligt? Ja. Allmänt stor och osmidig? Ja, men det tar jag så gärna så länge jag är på fötterna :)

Jobbigast just nu är dock att jag har grymt ont häger skuldra, med en enervernade "växtvärk" eller liknande som strålar ut mot mot armbågen. Har fått massage av älsklingen några gånger men det vill liksom inte släppa. Linement ska man ju undvika när man är gravid, liksom div. antinflammatoriska salvor...Jag hoppas det går över med lite mer envist masserande.

Annars så är Pyret väldigt lugn i magen men får ett litet ryck på kvällssidan. Hen gör sin mamma orolig när det är fööör lugnt mellan varven trots mina försök att väcka hen (gud vad svårt det är med att säga han/hon/hen/den etc.. *ler*).  Men det är ju trångt där inne nu och det finns inte lika mycket plats för sparkande längre. Och ja, det är bara att inse att det blir en nattsuddare så som det sovs på dagarna...

Nope, tillbaka till frukosten. Idag är det skärtorsdag och älskling är också ledig. Det blir till att byta däck på bilen, laga bil och kanske åka och kika på huset :) 


Ha det fint!

Välkommen vecka 39!

Idag är det vecka 38+1, dvs vi har nu gått in i vecka 39.

Detta innebär:
(Källa: http://vimedbarn.se/gravid-vecka-39/)

"Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.Vikt 3450 gram.
Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova – vila istället.
Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem."

Graviditetens baksida :P

Idag har jag suttit ner massor med fötterna neråt, och då mina vänner så samlar mina fötter på sig massor av vatten, det liksom bara swoshar neråt! Annars så är det lite finare fördelat om man säger så  *skratt*.

Mina fötter igår kväll! :D