Man kan inte alltid vara på topp

Min blogg är ett andrum där jag kan skriva fritt. Ibland blir det mycket ordbajseri, för när jag väl skriver så är det så mycket bokstäver som kommer ut i huvudet så tangentbordet åker på en redig svängom. Så jag får be om "ursäkt" för en del långa inlägg :)

Avbokade träning både igår och idag, inte likt mig. Speciellt inte när det vankas rolig Lunch-Zumba och därefter ett hårt Tabata-pass! Men jag får ha såna dagar också och jag behöver lära mig att inte få dåligt samvete vid utebliven träning och/eller vid dåliga matdagar.

I helgen var det flyttdagar, fest och bakisdag vilket innebar en del utsvävningar matmässigt. Igår bidde det även lill-lördag här hemma med god mat, öl och efterätt. Jag/vi njöt av det så varför låta samvetet förstöra det idag?!

Nope, utebliven träning ett par dagar + sämre mat gör inte mig till ett "sämre jag", det är dagens läxa. Jag måste se tillbaka på de kilon jag faktiskt gått ner hittills. Jag tar hellre en liten långsammare viktnedgång än en snabb utan tillåtelse till "fest" där jag (av egna erfarenheter) snabbt går upp de kilon jag gått ner pga av att jag ledsnar under resans gång.

Idag är glad över att jag hittat något som fungerar för mig och att träningen har en stor roll i det hela. Är lycklig över att träningen faktiskt betyder något för mig igen sedan jag slutade med handbollen. Ja, träningen har äntligen fått ett nytt syfte!

En snedsteg, vad är egentligen det när det fortfarande går framåt! Jag har ett mål där framme som inte går att förbise, ett fantastikt mål och jag är en bra bit på väg. Så upp med hakan, rak i ryggen och på´t igen ba! ;)